Måste bara ventilera min ilska och besvikelse. Det känns inte riktigt som att man är på ett jobb bland vuxna människor utan snarare att man går på jävla högstadiet igen. Jag blir förbannad, besviken, ledsen och matt. Jag vill slå sönder något, skrika högt och springa här ifrån och aldrig mer komma tillbaka.
Vad har hänt?
Jag blir så trött av att bara tänka på att försöka förklara. Men.. Vi hade ju, tjejerna på jobbet, planerat sen i vintras om en sommarfest bara för oss 7 idag den 4 juni. Men denna har blivit lagd på is pga konflikten. Trodde jag. I förrgår började jag förstå att det inte var så, utan de skulle genomföra det hela utan mig. Men de säger ingenting till mig.
Först idag frågar de, i olika omgångar om jag kan faxa och registrera för dem. De vet att jag vet med det låtsas som ingen ting. Och nu har alla gått och lämnat mig ensam. JävlaKUKkollegor! Det som gör mest ont är de som jag inte har en konflikt med spelar med. Vad tror de att jag känner? Jävla kärringjävlar!
Danskjäveln 