Jag är ju inte en av de smidigaste personerna i världen. Enligt Björnen har vi en klumpighetsgen som stammar från min mormor, som har gått viadre till mamma och sen mig.
Idag skulle jag plocka upp något från golvet, men glömde att diskbänkskanten var ivägen. Känner mig lite vimmelkantig.
E2 says: ja, hahaha, BJ sa igår att vi måste få med oss Björnen på nåt vis… Hon verkar inte lita på att du hittar…
I say: meh! Ni får locka han med lite Tuborg Juleøl och sånt så kommer han nog med
E2 says: hahaha, ja
jag bara: så illa kan det väl inte vara..?
Jenny gjorde då ett exempel om att du skulle säga: ”det här runda tornet borde vara här någonstans…” och att vi då skulle peka på ett stort rundt torn och fråga: ”är det där vi letar efter..?
I say: meh! Så illa är det inte!! Eller.. inte riktigt.. beror lite på vart det är.. Men runt det Runde Tårn hittar jag nu. Och till Nyhavn. Till Christiania är en annan femma, men min mobil har ju faktiskt GPS
E2 says: Hahaha, jag tror inte det är så illa hellerElli is typing a message..
haha, men jag hittade till och med till christiania, så vi får h jälpa varandra
Kan det verkligen vara så att att E2 och B-J hittar bättre i København än mig? Nu måste jag på allvar skärpa mig!
Livet i gympasalen går sin gilla gång. Det är jobbigt med allt (o)ljud, men idag har byggnadsarbetarna paus vid min vägg. Så det är skönt. Men det betyder bara att de andra pratar mer.. Men folk försöker att anpassa sig och vi flesta har mobilen på ljudlöst och arbetstelefonen på lite indre styrka.
Men, i fredags höll jag och T på att koka av ilska. Det var den här superirriterade mobilsignalen. Som ringde och ringde och ringde. Igen och igen. Men till sist stoppade det. Vi och grannkontoret diskuterade hur mycket man får vara kärring och be folk att ha på ljudlöst eller anpassa singnalen til något mer harmoniskt när kollega H’s telefon ringer. Hon blir blek och ringer snabbt ett samtal till och sedan lite blek men skrattandes vänder hon sig mot oss.
– Vet ni, enligt M från sjukhusbyggnaden står det 4 brandbilar här utanför. Så jag ringde till vaktmästaren som bekräftade att brandlarmet hade gått, men att det var falskt. Tydligen hade ingen saknat oss på uppställningsplatsen.
Så den där irriterande mobilsignalen var brandlarmet. Men, folk som bor i källaren är ju inte så viktiga måste argumentationen varit när man valde att inte sätta upp en högtalare i idrottsalen med tillhörande omklädningsrum. Så därför låter inte larmet så högt vilket gör att det är väldigt lätt att missta för något annat, som en hysterisk mobilsignal.
Därefter började H undersöka hur våra nödutgångar ser ut. Hon är skyddsombud och ska ha koll på sånt. Det visade sig att vår nöddörr var blockerad och typ bara jag kan pressa mig igenom. Den andra dörren har inget handtag på vår sida och går inte att öppna. Så om det brinner lite oturligt kan vi alltså inte komma ut. Eller, jag kan – de andra måste banta. Känns ju väldigt tryggt det här.
Så igår gick flytten till gymnastiksalen. Det gick väl relativt fort. Precis innan lunch hade jag dator uppe och körandes. Dock saknas fortfarande printer så det är en del arbetsuppgifter vi inte kan göra. Gymnastiksalen är stor och luftig och ljud sprider sig väldigt bra.. Speciellt eftersom 3 av kontoren runt omkring oss har radio på och alla lyssnar på olika stationer. Det pallar jag inte. Så jag ska vara glädjedödare på morgonmötet idag och be folk ta med hörlurar så vi slipper höra på en mix mellan pensionärsradio och Voice.
Men så här ser det ut när man kommer in i gymnastiksalen. Till vänster om det kontoret ligger mitt.
Här ser ni min arbetsplats. Tillhöger om mig sitter T, mittemot sitter D och snett mitt emot sitter B.
Bakom mig har vi den fina kalla väggen. Jag och D funderar på att hitta en fin Kalsongmodellsaffish i storlek STOR och sätta upp där. Så man har något att vila ögonen på. Men jag antar att det är lite åt sexuella trakassarierhållet så vi får nog nöja oss med plancher på kattungar eller något i den stil.
Jag och D har också utvecklat ett hänsynsfullt att prata med varndra. Gab betyder Gäsp på danska. Detta framkallade dock hysteriskt fnitteranfall och en lapp där det stod TYST på från B, vilket inte gjorde det bättre. Det här kommer bli spännande. Luften här tar nämligen slut oroväckande snabbt så man blir antingen hysteriskt fnittergalen eller bara hysteriskt galen och vill mörda folk. Och det är då man ska gå upp och ut för lite luft.
Nu vet jag att ni har längtat så och nästan gått under va nyfikenhet om hur mitt ”nya” kontor ser ut. Klassrummet. Nedan ser vi då min plats. Jag sitt med ryggen mot ett hörn. Inga fönster eller något sånt. Till höger om mig sitter T, mitt över B och tillvänster M. Ni ser även att jag har perfekt överblick på dörren. Ser alla som kommer in.
Här ser vi mer av T’s plats plus till höger min chef H’s plats. Längst nere i rummet ser ni O och Mo’s plats. Skärmen måste vi ha uppe för anars blir B bländad när det är sol..
Här sitter vi och äter lunch. Till höger ser ni B’s plats. Min är gömd bakom skärmen. Till vänster kan ni se chef H’s stol. Märk hur högt till taket vi har det hur luftigt det är! Myyyys. Och lampskenet är verkligen härligt. Inte alls kallt eller så.
O har ju den bästa platsen om man tänker på utsikt. Han ser ut till det vacka vinterlandsskapet. Det är en skjutdärr så där brukar öppna och hälla ut våra kaffe och te rester. Men.. Han har dörren i ryggen och om det är sol får han den i ögonen.. Så om man tänker på det så har han nog den sämsta platsen…
Så nu är er nyfikenhet stillad. Visst var det spännande!!???
Sitter just och lyssnar på Kollega T och M som sitter och gnolar till ”Oh I don’t wanna take my Best Friend’s baby”. Dööör!!
För det första sjunger de inte vackert. Och hade de sjungit vackert hade jag blivit irriterad ändå.
För det andra är det en idiotisk sång:
”Oh I don’t want to take my best friend’s baby
But she’s drop dead beautiful
I wish, I was flying, then he wouldn’t blame me
But she’s drop dead beautiful ”
Hallå!! Det är din BÄSTA VÄN och du vill ha hans tjej för att hon är skitsnygg!? Inte för att ni passar ihop? Hon är förälskad i dig? Men då borde hon väl inte vara tillsammans med din bästis? Eller? Dessutom får han det att låta som om det är så synd om honom. Jag köper det inte. Och vad då flyga? Varför skulle din kompis inte blir sur på dig om du flög?
För det tredje så ska det vara arbetsro så man kan -host- jobba! Inte någon karaoke..
Hastigt och lustigtska vi flytta på jobbet. Vi fick en månads varsel och imorgon är dagen D. Vi ska flytta 400meter till en annan byggnad som innan varit sjuksköterskeskola, men som från imorgon kommer att innehålla hela administrationen. Det hela hade varit helt ok om det inte hade varit för att ingenting är klart eller, renovationen har inte ens börjat. Så nu fram till februari kommer vi vi sitta 30stycken fördelade på ca 3 klassrum. Utöver det så kommer vi ha 16st nätverksuttag och 9 strömuttag i allt. Det kommer bli skrik och panik. Blir spännande att se hur det hela förelöper.
Men sen kommer den STORA prövningen. Tanken är att dessa tre klassrum skab li till 8st kontor i februari. Under denna tid kommer vi flytta till gymnastiksalen. HURRA! I allt kommer vi att vara 50personer där i. MYYYYS! De har köpt in 35st skiljeväggar. Undrar om de har tänkt sig att fixa ström och internet dit också lika briljant som till imorgon? Det värsta med gymnastiksalen är att vi kommer att sitta där til maj. Usch och fy. Utan fönster och svettlukt och trängas med folk som är högljudda..
Sen vet ju jag att saker och ting aldrig bliver klart i tid. Så jag räknar inte med att att det kommer vara klart till maj månad. Snarare pratar vi nog juli eller augusti. Säkert mitt när alla ha semester utan mig så jag ska packa alla andras ting. HURRA! Men snart ska jag hem och skriva tenta nr 1. Mellan 16-20. Håll tummarna! På fredag är det dags för tenta nr 2.
Det gick fint att träna i går. Tog det lugnt och kände mest efter vad jag kunde klara och det var bara att stå på tå och ligga på mage som kändes lite. Så bra bra. Nu kör vi igen!
Och ett tips. Om någon någonsin frågar om du har barn i förbindelse att få något så svara ja. Vi har ju köpt ny bil (ja.. det har jag ju inte berättat, det är en nyare bil.. bara 15 år gammal istället för 24år, berättare mer om det hela senare). Men innan vi köpte den har någon kört in i den och skadat framlyktan. Detta är ju då en försäkringssak som inte har något med oss att göra. Men igå morse skulle vi lämna in bilen till reparation och skulle få en lånebil att ha under tiden. På parkeringsplatsen ser vi många fina nya bilar står uppradade. Sweet tänkte vi. En sådan kommer vi får köra runt med i ett par dagar.
När vi lämnar in nycklarna till vår bil och gjort diverse pappersarbete frågar killen om vi körde runt med barn. NEJ NEJ!! Svarar vi. ABSOLUT INTE! Och stilla tänkte vi att så får vi en riktigt fin bil, eftersom det inte finns några ungar att spilla läsk och tuggummi och sånt. Vi tittade på varandra och log och tänkte nu jävlar få vi en fiiiin bil.
Tror du inte att han ger oss en gammal skåpsbil, kall och jävlig, låter som fan och är inte på någotvis bekväm. Även om vi sitter högre uppfrån marken så känner man minsta lilla detalj man kör över. Stilla tittar vi på varndra och tänkte FUCK! Varför sa vi inte ja?
Just nu har jag bara inte flyt. Min klumpighet börjar ta totalt överhanden. Mitt stackars revben börjar bli bättre. Så pass mycket bättre att jag tyckte fest var en bra idé i lördags. En fest med gratis sprit. Nu höll jag mig i skinnet, trot eller ej och drack inte så mycket. Men folk drack som svenskar och blev fullare och fullare och slängde med öl och sprit. Så dansgolvet blev riktigt halt. Där tänkte den förnuftiga Jenny att här är inte inte så bra att gå när man är lite berusad och i höga klackar. Så jag avlägsnar mig från dansgolvet och minglar runt lite. Tyvärr var den enda toaletten på ovanvåningen så jag var tvungen att gå upp för trappan. Undertiden jag var på toa hade någon idiot hällt ut sin öl i trappan, som hade samma slags material som dansgolvet. Så när jag skulle gå ner igen så försvinner ena foten under mig och jag rassar ner för halva trappan.
Jag tänker mest på att det är pinsamt och reser mig upp. Det gör lite ont i fötterna och ryggen och tänker inte så mycket mer på det. Någon halvtimme efter bestämmer vi oss för att gå hem. Det är dålig stämning för folk är för fulla och känenr inte varandra så vi tycker det är bäst att gå innan slagsmål startar.
Väl påväg till tåget hem så vet jag att stationen samt huvudvägen ligger åt höger medan de andra säger att det är närmre att gå till vänster, vilket slutar med att istället gå i 5 minuter så går vi i 30 minuter till nästa station. SMART. Under tiden har mina fötter gått från att göra lite ont till ren smärta. Nästa dag kunde jag knappt gå. Så jag fick vara hemma liggandes i två dagar.
Så när jag kommer tillbaka till jobbet så mobbas det. Fast inte så mycket som med revbenet. Nu börjar de ju bli oroliga att Björnen inte är så snäll mot mig. Så snart går jag väl in i en dörr också bara för att boosta skvallret. Fattas bara. Och inte nog med det. Höjden av förnedring var att efter lunch inse att jag hade råkat måla mig med en tushpenna på näsan som inte ville gå bort. Hååå.. Så hela eftermiddagen fick jag halta fram med en grön tushsträck på näsan.
Så har det gått en del tid sen jag skrev.. muhmuh.. men.. stress på jobbet och plugg-stress hemma. Har haft en bra helg i smålandet och spännande måndag. Återkommer till det senare..
Men igår råkade jag ut för en liten olycka. En smärtsam sådan. Björnen fick för sig att glida på min bröstkorg vilket resulterade i ett ”knäck”ljud och tilltagande smärta. Björnen tyckte jag var lite mesig när jag tyckte att det gjorde ont att skratta, röra på mig och andas djupa andetag. Han sa:
-Så lätt bryter man inte ett revben.
– Nähä sa jag, och tyckte lite synd om mig och tänkte nog att det var en nerv eller nåt som fått stryk.
Men det gjorde ont att lägga sig för att sova och ligga på sidan funkade inte alls. Var tvungen att få assistans att komma upp ur sängen om morgonen och det gjorde ganska ont. Så när jag kom till jobbet så beslutatde jag mig för att ta en liten tur till akutmottagelsen när min kollega T dök upp.
Där fick jag konstaterat att jag har skadat det nionde revbenet på vänster sida. Så nu ska jag gå på smärtstillande i 2-3 veckor, så jag kan andas riktigt – för annars kan jag risikera att få lunginflamation. Jag får heller inte lyfta eller träna. Känner mig minst sagt lite handikappad. Och det hjälper inte av att alla skrattar åt mig hela tiden. Speciellt när jag försöker förklara hur det hände… -suck-
Björnen fick i alla fall lite dåligt samvete när det visade sig att det fanns befogenhet för mitt piperi.. men det rätade snabbt ut sig när helt plötsligt lamslogs av ett skrattanfall efter vi diskuterade hur jag skulel förklara för folk hur det hade hänt och han kom med kommentaren: ”you like it rough”. Tror inte han blir lika glad när han inser att han kommer att få dammsuga och bära allt böja sig ner och sånt i tre hela veckor. Ska mjölka det här!!! -bitter-
Imorgon ska vi ha TEMA-dag på jobbet. Jag anmälde mig för att hjälpa till att arrangera det. Nu ångrar jag det bittert. Nu har jag ångest för att folk ska tycka det är värdo och tråkigt.
Typiskt mig. Så är det alltid. JAA!! Roligt att arrangera något, och sedan prestationsångest till max! Varför utsätter jag mig för det här gång på gång? Så imorgon, mellan 13.30 till klockan 15.30 – sänd positiva tankar till mig.. Och lite innan med då jag antagligen hållerpå att dö i ett nervsammanbrott.
Det är ju perfekt att det sammanfaller i den jobbigaste pluggveckan någonsin. Hurra för mig vad duktig jag är på att planera ibland…
Just nu ösregnar det utav bara helvete. Och mullrar, vilket betyder att det är åska någonstans i krokarna. Ja jippi.. Jag som ska cykla hem om 40min. Skitväder! Och nu kom haglet. Känns mysigt det här. Kanske skulle ta och jobba över i dag? Ska ju bli soligt ikväll…
Hade en superbra härlig lördag med fördelsedgsbrunch hemma hos ¨’s föräldras trädgård. De fick ju problem med att bli av med oss efetrsom de hade massa gott och äta och strålande sol. Men vi 19 tiden gav vi snällt upp och åkte hemmåt. Vi köpte med oss Thai-mat och kollade på den nya filmen med John Travolta och myste.
Björnen hade bränt skaplen och satt och frossade lite. Jag hade varit smart och använt solkräm. Men jag kunde gott känna att huden var lite ansträngd.
Men men.. vi vaknade upp nästa dag med hel-kassa magar. Jävla Thai-mat. Det är straffet för att vara lat och inte laga maten själv. Jag hade ätit något annat än Björnen och inte lika mycket så jag blev bättre framåt eftermiddagen, för att sedan mot kvällen få migrän. Ja jippi! Som däckade mig ut fullständigt igår.
Den håller som bäst på att försvinna nu. Inte så mycket kvar så idag jobbar vi. Kan inte påstå att det kändes ett dugg roligt att komma hit idag. Har inte lust att prata med någon eller se på dem. Så vi begraver oss i massa jobb och musik från I-poden. Skapa min egna lilla bubbla så få vi se hur dagen fortlöper. Annars drar jag hem.
Måste bara ventilera min ilska och besvikelse. Det känns inte riktigt som att man är på ett jobb bland vuxna människor utan snarare att man går på jävla högstadiet igen. Jag blir förbannad, besviken, ledsen och matt. Jag vill slå sönder något, skrika högt och springa här ifrån och aldrig mer komma tillbaka.
Vad har hänt?
Jag blir så trött av att bara tänka på att försöka förklara. Men.. Vi hade ju, tjejerna på jobbet, planerat sen i vintras om en sommarfest bara för oss 7 idag den 4 juni. Men denna har blivit lagd på is pga konflikten. Trodde jag. I förrgår började jag förstå att det inte var så, utan de skulle genomföra det hela utan mig. Men de säger ingenting till mig.
Först idag frågar de, i olika omgångar om jag kan faxa och registrera för dem. De vet att jag vet med det låtsas som ingen ting. Och nu har alla gått och lämnat mig ensam. JävlaKUKkollegor! Det som gör mest ont är de som jag inte har en konflikt med spelar med. Vad tror de att jag känner? Jävla kärringjävlar!
Det är ju rätt mycket som har hänt sen sist. Jag har ju till eksempel fyllt år…
Efter jag hade åkt det där lååångsamma tåget till Stockholm och tillbaka istället för flyg så började jag få riktigt ont i ryggen. Jag gick till läkaren som tyckte att jag skulle ligga hemma och vila mig tills jag fick en tid hos en fysio terapeut. Så lydig som jag är låg jag snällt hemma i soffan och softade. Fick tid hos fysioterapeut som inte rikgtigt kunde förstå vad som var så fel. Varför jag hade så ont. Så han tyckte att jag skulle vila vecka ut, göra övningarna. Gå till jobbet på måndagen och se hur det kändes.
Min ryggont var helt klart mystisk. Den vandrade lite. Det gjorde inte så ont när jag låg ner men när jag gick eller satt upp så började det göra riktigt ont. Men sagt och gjort. Måndagen så gick jag till jobbet. Hade ont. Stod upp, fick ont. Satt ner fick ont. Det strålade ner till rumpan. Åkte sedan till IKEA för att vi skulle köpa lite matbord och soffbord tillsammans med Å och hennes rabatt. Fick så ont att jag höll på att dö.
På väg hem så började smärtan ändra karaktär och la sig som ett bälte runt hela midjan. Då blev jag rädd. Riktigt rädd. Det kändes fel. Så vi lassar av grejorna hemma och åkte till Glostrup akutmotagning. Där de inte ville ha mig eftersom de trodde det var min livmoder och de inte har någon gynokologisk avdelning. Så vi åkte vidare till Herlevs akutmottagning där ajg genast blev inlagd.
De jag fick ge blod och urin prover och en del andra test. Sen låg jag och väntade och väntade och väntade. Klockan blev åtta och nio och tio. Ingenting hände. Vi frågade en sjuksköterska om när det var min tur. Hon sa att de hade fått en två personer som blivit skadade i ett knivslagsmål som var lite mer akuta än mig. Jag såg en gravid kvinna i panik och syrgasmask körandes i all hast genom koridoren. Så jag väntade snällt på min tur medan smärtorna blev värra och värre.
5 i 12, alltså 5 minuter innan min 29års dag kommer äntligen en läkare med beskedet att jag har testat positivt för urinvägsinfektion…. Och att det i vissa tillfällen ger sig uttryck på det sättet. Meh! Så jag fick lite smärtstillande, penicillin, recept och order om att ta vara hemma om tisdagen och ta det lugnt.
Behöver jag säga att redan under tisdagskvällen började min ryggsmärta mirakulöst att försvinna..? Måste säga att det var ett mycket trevligt sätt att tillbringa sina sista timmar som 28 och den första som 29..
Danskjäveln 