Så är vi 31. För ca en timme sedan. The point of no return. Fast riktigt så känns det ju inte riktigt. Men just nu sitter jag på ett torg vid Nørreport, dricker ett glas med rödvin och ser på vad jag är en del av, livet. Sitter och filosoferar om livet och vart jag är och tittar på människor som passerar och försöker se vilka de är. Solen skiner. a href=”https://danskjaveln.wordpress.com/wp-content/uploads/2012/04/20120427-165648.jpg”>
Plötsligt från ingenstans börjar denna kvinna bara sätta toner till det jag ser och upplever. 
Det är så vackert. Lite bluesaktigt. Hennes version av Titios Come along var i Janis Joplin nivå. Blev lite tårögd. Kan kanske bero på vinet. Men ibland är det bara så vackert att stanna upp, se sig omkring och bara vara i nuet.
Och snart kommer Björnen och vi ska äta gott på Fire Fly. Men, jag ska nog ta ett glas vin till och lyssna lite mer på den sköna musiken och njuta av att bara vara och vara glad över att jag är jag.
Danskjäveln 
